Pippi i djurparken

 

Pippi i djurparken

Solens strålar nådde Pippis ansikte och hon hoppade ur sängen med ett rop: ”Idag ska vi hälsa på dina kusiner, Herr Nilsson!” Herr Nilsson tittade sömndrucken ur väskan och gäspade stort.

Pippi hade fått en leverans från Söderhavet från sin pappa. Det var en gigantiskt stor låda med bananer.

”Om du skulle äta alla de här femtusenfyrtioelva bananerna skulle du få ont i magen, Herr Nilsson! Du får faktiskt dela med dig!”

Utan besvär lyfte Pippi den stora lådan över sitt huvud och traskade iväg mot stadens djurpark. Herr Nilsson satt högst upp på lådan och provsmakade på en banan.

I en uppförsbacke mötte Pippi Dunder- Karlsson och Blom, två tjuvar som alltid var ute efter Pippis gullpengar.

 ”Låt oss hjälpa dig med lådan, det är alldeles för tungt för en liten flicka som du att bära”, sa de i tron att lådan var full med pengar.

 ”Vår så goda”, sa Pippi och slängde lådan i backen. De starka männen stönade och stånkade men kunde inte röra lådan ur fläcken.

 ”Ni ser ut att behöva lite energi. Här får ni varsin banan. Tur att det finns starka män! Tack för hjälpen!”, ropade Pippi med ett stort leende, lyfte upp lådan igen och fortsatte mot djurparken. Männen blev sittande på gatan med bananer i händerna.

Vid ingången till djurparken stod en vakt och frågade vad Pippi hade i lådan.

”Det är en matsäck för mig och Herr Nilsson och hans kusiner.” ”Hur många kusiner har den där Herr Nilsson?”

 ”Det kan man inte så noga veta men åtminstone sextionitton.” Vakten kliade sig i håret och tittade efter den underliga flickan med röda flätor.

Pippi och Herr Nilsson slog läger intill staketet vid aphuset bredvid en skylt där det stod: ”Det är förbjudet att mata djuren!”

Pippi frågade några barn om de ville vara med på en banankastningstävling. En halv skolklass anslöt sig till aktiviteten och bananer flög över staketet i en jämn ström.

Vakten kom springande och visslade på sin pipa.

”Kan ni inte läsa” ropade han och pekade på skylten som talar om att det inte är tillåtet att mata djuren.

 ”Ser ni inte vad det står?”

”Har du redan glömt? Jag berättade ju att vi skulle ha kalas med Herr Nilssons kusiner! Vi har inga som helst avsikter att mata några djur.” sa Pippi och slängde iväg den sista bananen.

”Nu är kalaset slut, synd att du missade det roliga!”

 ”Jag vill omedelbart träffa Herr Nilsson” skriker vakten.

 ”Tyvärr så går det inte för att han sover och jag kan inte väcka honom eftersom han behöver sin dagliga tupplur.” Herr Nilsson hade redan krypit in i väskan och drömde söta drömmar om bananer som flyger. Vakten sökte med blicken efter en herre som skulle kunna vara Nilsson men såg bara skolpojkar.

 

Samtidigt sprang en andfådd lärare med röda kinder och uppsträckta armar och försökte samla ihop sin klass igen. De borttappade eleverna följde efter sin återvunna lärare nöjda och glada med varsin gullpeng i handen som de hade fått av Pippi.

Aporna på andra sidan staketet låg mätta och belåtna på klipporna och ägnade sig åt en eftermiddagsvila efter en överraskningsfest.

K. J.